Nu är jag hemma, eller jag kom hem imorse. Tror aldrig jag mått så dåligt av att åka tåg. Tror det var för att jag inte hade ätit och druckit tillräckligt, men jag kallsvettades och var helt borta. Spydde nästan över mig själv.
Det känns så tomt att vara hemma. Du saknas patrik. Önskar jag kunde förklara för dig hur mycket du betyder för mig.
Jag har ångest över min engelskabok. Trodde den skulle vara utläst snabbt som en pannkaka, men icke. Har typ 100 sidor kvar och redovisning av den imorgon. Blir en lång natt. Hoppas jag lyckas hålla mig vaken när jag gick upp så tidigt imorse.
Tog ett bad förut. Låg där i en timme tills vattnet kallnat. Med öronen under vattnet så alla andra ljud känns så långt ifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar