Gräl

Jag avundas den som slipper ha det som mig hemma. Tror ingen kan riktigt förstå hur det är, men jag kan ju säga att det är mer än bara lite hormonella tonårsbråk som försigår hemma hos mig. Det har alltid varit jobbigt här och jag tvivlar inte på att det fortsätter. Därför vill jag flytta så fort jag får chansen, men om det ändå vore så lätt. Hela dagen har varit upp och ner och jag har skrikit mina lungor förstörda. Det är helt sjukt. Det är nästan så sjukt att jag inte ens fattar det själv. Så jag orkade fan inte vara här längre, men klockan var typ halv åtta på en söndag och då finns inte så många ställen att ta vägen. Det är i sånna tillfällen man ångrar att man inte har så många kompisar. Men i alla fall fick jag komma hem till Carolina ett tag och kolla på NCIS. tack <3

Denna helgen kunde inte sugigt mer. tack och ajöken.